Robbans militära märkessamling

En snabb presentation av mig som har denna sida:
Robert Lindberg heter jag och jag bor i Köping.
Jag började samla märken på allvar 1988 när jag gjorde värnplikten på F 15 Söderhamn.

Här finns min samling av främst Flygvapnet, Helikopterflottiljen samt JAS 39 Gripen märken både i tyg och dekaler samt lite metallmärken.
Finns även lite mer märken som jag har valt att spara än så länge.

Dock är det fortfarande lite struligt att göra iordning denna sida då ett byte av programvara gjord det besvärligt för mig.
Därför ser sidan konstig ut på lite överallt och jag kommer att fortsätta jobba successivt med min sida för att få ordning på den. Så det kommer innebära att MÅNGA märken inte ligger där jag har tänkt det osv osv.

Har du något märke som jag saknar och vill skänka/sälja/byta så kan Ni kontakta mig via mailen:
robban . markessamlare @ gmail . com

Samma mail ovan kan Ni även använda om Ni ser att jag har felaktig info om något märke eller om du har info om ett märke.

Jag har även startat en facebookgrupp för oss samlare och det är en sluten grupp, så vill Ni gå med i den gruppen så får ni söka efter gruppen: "militära märkessamlare" samt svara på kontrollfrågorna!!

Ha en fortsatt trevlig dag och tack för besöket.
Svea flygflottilj även F 8 Barkarby, var en svensk flygflottilj inom Flygvapnet, som verkade åren 1938–1963. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison vid Barkarby flygplats. Genom försvarsbeslutet 1936, vilket antogs av riksdagen den 11 juni 1936, angavs Flygvapnet att de fyra flygkårerna skulle ombildas till flygflottiljer. Vidare skulle tre nya flottiljer sättas upp, och Flygvapnet skulle totalt omfatta fyra bomb-, en jakt- och två spaningsflottiljer. Jaktflottiljen skulle förläggas till Stockholmsområdet, och till det då civila flygfältet i Barkarby. Samma år, 1936, överfördes all civil flygtrafik till den nyöppnade Bromma flygplats. Året därpå, 1937, började byggnader till flottiljen uppföras. Flottiljen bildades officiellt den 1 juli 1938. Inför försvarsbeslutet var det tänkt att flottiljen skulle heta Stockholms flygflottilj, och fick med det Stockholms stadsvapen som förbandsemblem. När sedan riksdagen beslutade att flottiljen skulle sättas upp, fick den istället namnet Svea flygflottilj och förbandsbeteckningen F 8. Dock byttes aldrig flottiljens förbandsemblem ut mot det Lilla riksvapnet, som andra "Svea förband" använde sig av, till exempel Svea artilleriregemente (A 1) eller Svea livgarde (I 1). Till en början var flottiljen en depå, då dess första division var detacherade till Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås. Divisionen sattes upp i Västerås, i väntan på att flottiljen skulle organiseras. Den 1 oktober 1938 överfördes divisionen till Barkarby. Den 6 juni 1939 invigdes flottiljen officiellt, då Kung Gustav V överlämnade flottiljens fana till flottiljchefen Georg Gärdin. Flottiljen beväpnades år 1938 med J 6 Jaktfalken, J 7 Bristol Bulldog och J 8A Gloster Gladiator. Flottiljens första år blev väldigt hektiska, detta då det till en början var landets enda jaktflottilj, och hade som uppgift att på kortast möjliga tid utbilda nya jaktpiloter, samtidigt som flottiljen skulle upprätthålla beredskap för insatser av beredskaps och neutralitetsvakter. Till exempel ombaserades hela flottiljen till Bulltofta den 14 september 1939. År 1940 började flottiljen att ombeväpnas till J 9 Seversky, och de gamla flygplanen överfördes bland annat till F 9 i Säve och F 10 i Ängelholm. År 1942 utökades antalet jaktdivisioner vid flottiljen till fyra, där tre av dem var jaktdivisioner med vardera 20 flygplan. Flottiljen som var Sveriges första jaktflottilj, blev under 1940- och 1950-talet även Sveriges största flottilj. Vid flottiljens fjärde division ingick bland annat flygstabens flygavdelning. Med flottiljens storlek, blev den embryot för svenskt jaktflyg under efterkrigstiden. Flottiljen uppgick i Tredje flygeskadern (E 3) vilken bildades 1943, och var en renodlad jakteskader. Åren 1945–1946 baserades ett tiotal J 21:or vid flottiljen för utprovning och utvärdering av stridstaktik. Åren 1945–1946 omskolades även flottiljen till flygplanet J 22. Den 27 maj 1949 tog flottiljen steget in i jetåldern, då flottiljen mottog sina första J 28B Vampire. År 1953 började J 28:orna ersättas med svenska J 29 Tunnan, vilket kom att ersättas av J 34 Hawker Hunter år 1956. Den 3 november 1958 tillkom Flygvapnets flygräddningsgrupp (FRÄD), vilken överfördes från Roslagens flygkår (F 2). Med detta tillfördes olika helikoptersystem till F 8, bland annat Helikopter 1 och sen i augusti 1963 Helikopter 4. Flottiljen blev även det första förbandet som införde STRIL 60, och från året 1965 ansvarade Svea flygkår för luftförsvarssektor O5 med luftförsvarscentralen "LFC Puman". Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog regeringen för riksdagen att två flygflottiljer skulle avvecklas, Svea flygflottilj (F 8) och Hallands flygflottilj (F 14). Bakgrunden var att skapa ett ekonomiskt utrymme för modernisering av de kvarvarande delarna av Flygvapnet, bland annat genom införandet av flygplanen Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. Det innebar en satsning på kvalitet framför kvantitet, något som hela försvaret genomgick vid denna tidpunkt. Att Svea flygflottilj föreslogs att avvecklas hade sin bakgrund i bland annat förslaget, från samma tidsperiod, gällande regionplan för Stockholmstrakten, hade ur allmänna stadsbyggnadssynpunkter framfört starka önskemål om att Järvafältet eller delar av detta frigöres från militär verksamhet. Vidare ansågs att flygverksamheten med dess buller utgjorde ett hinder för utbyggnad av redan existerande samhällsbildningar runt omkring Barkarby. Även den civila luftfarten påverkades negativt genom vissa interferensproblem mellan Bromma och Barkarby. Därav kom föreslogs Svea flygflottilj att avvecklas, det fast den ur flygoperativt aspekt hade flera fördelar jämfört mot andra flygflottiljer, bland annat ansågs det att den hade ett bra geografiskt läge för det jaktflyg som utgjorde delar av luftförsvaret av Stockholmsområdet, men även att hangarutrymmena var goda, speciellt med tanke på att en berghangar hade färdigställts under 1950-talet. Regeringen föreslog att flygflottiljen skulle avvecklas och upplösas i samband med att flygflottiljens flygplan skulle utgå, det vill säga omkring 1963. Vilket var det år som flygflottiljen ursprungligen planerades att tillföras Saab 35 Draken. Dock skulle flygledningens samt transportgruppens flygverksamhet fortsätta från Barkarby i samma omfattning. Men en större del av etablissementet i Barkarby skulle komma att frigöras. Vilket flygvapenchefen ansåg sig behöva mer tid för att utreda om lediga lokaler skulle utnyttjas. Flygvapenchefens utredning skulle utgöra underlag för en proposition till 1959 års riksdag. I december 1958 antog riksdagen propositionen, vilken gällande Svea flygflottilj bara beslutade att flygflottiljen skulle avvecklas som tidigast runt 1963, samt att Barkarbybasen skulle kvarstå som krigsflygfält. Inför 1959 års riksdag föreslog regeringen, efter förslag från chefen för flygvapnet, att en jaktflygdivision skulle överföras från Svea flygflottilj till Upplands flygflottilj (F 16). Det med bakgrund till att ur operativ synpunkt ansågs det av stor vikt att ha tre jaktflygdivisioner inom östra Mellansverige. Flygvapenchefen hade föreslagit att kvarvarande verksamhet i Barkarby skulle omorganiseras till flygkårer, det vill säga ett markförband. Flygkåren skulle enligt flygvapenchefens förslag bestå av att två skolor skulle tillföras, Flygvapnets trupputbildningsskola (FTUS) vid Flygvapnets centrala skolor från Västerås, Förberedande fältflygarskolan (FÖFS) vid Roslagens flygkår (F 2) i Hägernäs. Vidare skulle flygkåren även bestå av flygledningens flygavdelning, 6. transportgruppen, flygräddningsgruppen (FRÄD), varvid FRÄD skulle uppgå i transportgruppen, samt en musikkår. Regeringen ansåg dock att det inte kunde komma ifråga att flytta verksamhet inom eller till Stockholmsområdet. Istället skulle möjligheterna hållas öppna för att lokalisera ett luftförsvarsrobotförband även som viss annan verksamhet till Barkarby. Jaktflygplanen, J 34 Hawker Hunter, vilka utgjorde stommen i Svea flygflottilj, överfördes till Göta flygflottilj (F 9) i Göteborg. Den 24 april 1962 överfördes det sista flygplanet, vilket var individ 34099, som flögs till Göteborg av den sista flottiljchefen överste Sven Uggla. Genom denna överlämning upphörde jaktflyget vid Flygvapnets första jaktflottilj. Svea flygflottilj avvecklades och upplöstes den 30 juni 1963. Flygbasen kvarstod från den 1 juli 1963 som Barkarby flygdepå (F 8). Den 1 juli 1963 bildades Svea flygkår (F 8) som var en direkt arvtagare till Svea flygflottilj (F 8). Flygkåren hade dock inget huvudansvar för flygdepån. Den jaktflygdivision som riksdagen beslutades att överföra till Uppsala är oklart om den verkligen överfördes. Det kan varit så att en del av de Saab 35 Draken som reserverats för Svea flygflottilj istället tillfördes Upplands flygflottilj.